Redaktör. Livstilsreporter. Faktarutor med knorr.

Kärleken till det skrivna ordet, min nyfikenhet och en längtan efter mångsyssleri. Det blev min väg in i journalistiken. Jag är ingen nyhetsjägare och jag har aldrig skrivit om skvaller och skandaler. Och ganska få kändisreportage. Fast Ingvar Oldsberg har jag träffat. Två gånger.

Min första anställning, direkt efter Journalisthögskolan 1986, var som redaktionschef på Upplands Nyheter i Uppsala, en liten länstidning med fredagsutgivning. Där lärde jag mig, den hårda vägen, hur svårt det är att vara chef. I alla fall om du vill vara en bra chef. Men jag lärde mig också att känna lyckan över att få skapa en tidning, från grunden. Jag vet hur man använder en typometer* – och jag älskar att formulera en slagfärdig rubrik och se till att textblocken på en sida slår.

Gunny Widell, legendarisk tidningsmakare inom Bonniers, såg min gnista, och hon anställde mig i redaktionsledningen på Året Runt 1988, och senare på frilansbasis i ledningen för Viva och inom olika projekt bakom kulisserna på Bonniers för att ta fram nya titlar.

I mitten av 1990-talet kände jag dock att långpendlingen mellan Göteborg, där jag bodde då, och Stockholm blev för tuff i längden och jag tackade nej till fler sådana projekt. Med ett undantag: gulduppdraget som redaktör för SVT:s Go´kväll, jag var med och startade programmet 1997.

Livsstilsreporter – som klarar det mesta

I dag är min roll som journalist därför främst den som frilansande skribent, med kontoret i Lysekil. Resten av världen ligger bara ett musklick bort. Jag är stolt över att arbeta med seriös underhållning. En artikel jag har skrivit läser du för nöjes skull – på köpet får du kanske en ny syn på livet. Eller lär dig något som du inte redan visste från någon av faktarutorna.

Jag har specialiserat mig – på att vara bred. Med mer än 25 års erfarenhet som journalist har jag skrivit om distansarbete, Claude Monets trädgård, vårstädning, svensk designhistoria, IT-konsulter, inkontinens, godis och grävda brunnar. Och hel en massa annat.

Sedan 2000-talets början skriver jag dock allt oftare om vardagshälsa, friskvård, populärpsykologi och personlig utveckling; om hur valen vi gör – eller inte gör – i livet påverkar oss. Därför titulerar jag mig numera livstilsreporter.

Alla mina texter är målgruppsanpassade

En sak har dock mina journalistiska artiklar gemensamt, oavsett ämne – de är alla formulerade och anpassade för läsarna av just den aktuella tidskriften.

Mina reportage i Femina skiljer sig därför från texterna till Vi Föräldrar, som i sin tur ser annorlunda ut än de artiklar jag gör för Allt om Fritidshus eller notiserna jag levererar till Servicebolaget – eller någon annan av mina kunder. På bloggen kan du läsa om artiklarna jag skrivit de senaste året. Och på sidan Kunder och referenser hittar du alla jag jobbat med.

Riktigt stolt är jag också över de två utmärkelser jag fick under 2000-talet: Min artikel om vårstädning i Sköna Dagar 2002 vann priset som Årets bästa städartikel, och 2005 var jag den första som blev utnämnd till Årets Frilans av Frilans Riks inom Journalistförbundet.

* En typometer är en speciallinjal, ett arbetsverktyg för redigerare på tidningar som användes för att omfångsberäkna texter och storleken på rubriker, på den tiden vi gjorde layoten på sidorna för hand och inte i datorn. Typometern var ett självklart redskap när jag gick på Journalisthögskolan 1984-1986, och när jag ritade sidorna på Upplands Nyheter. Bara fem år senare, när jag gjorde layouten till ungdomstidningen Checkout, var typometern historisk kuriosa.